Darling?

Klockan är runt halv ett och jag vet, jag vet så väl att jag inte borde skriva nu. Inte nu när jag är sårbar och gråtfärdig. Inte nu när jag ligger som knäckebrödssmulor i sängen, och går bara mer och mer sönder.
Men det är inte så att jag mår dåligt. Nej, inte på det sättet. Jag är bara sådär gråtfärdig som alla tonårstjejer är någon gång ibland. Det blir liksom någon krock när stress blir till ro och skratt blir till tårar. För det är ju just vad de blivit. Tårar. Och en sak till; Torka aldrig tårar utan handskar.

Det var längesen jag grät så mycket till en film (eller som i detta fall, TV-serie). Men jag bara grät. Och grät och grät och grät. Fantastiska Jonas Gardell.

Huvudet värker, men det tror jag helt enkelt beror på att jag fick en enorm vilja att spela sims förut. Så jag startade det gamla spelet (2, såklart), och kom inte ifrån datorn på flera, flera timmar.

Imorgon är det måndag, men det är okej. Det är trots allt höstlov.