onsdag 31 oktober 2012

It breaks me up to leave so suddenly, knowing we might never meet again.

Tjugotvå Femtioett.
Klockan Nolltre nollnoll går bussen ifrån Statoil-macken. Jag och mamma åker i många timmar, innan vi äntligen kommer fram till Prag. Det förklarar väl rubriken. Muse, som jag ska se om bara två månader har en låt som heter Prague. Jag har aldrig vart där, men efter att ha sökt på Tumblr så ser det rätt vackert ut. Men det gör väl det mesta på Tumblr, inte sant?

Nåja, jag hörde någon säga (hela tumblr, alltså) att det är Halloween idag. Det är så tragiskt att vi i Sverige inte firar det mer. Att inte alla, vuxna som barn, klär ut sig. Har gatufester och event. Musik på torget, ljuslyktor överallt. Eller det kanske vi har, men att det bara är så att i Nässjö, här är allt dött. Som vanligt.

Nu måste jag iallafall gå och lägga mig. Ska ju upp snart igen ändå. Men det är fint att det fortfarande finns folk som bryr sig om vad jag skriver, verkligen. Ni är som guld, varenda en. Fast bättre än guld. Mycket bättre.


Inga kommentarer:

Skicka en kommentar