måndag 20 augusti 2012

Grâce à toi à nouveau je respire.

För tillfället sitter jag på ett tåg påväg från Stockholm till Nässjö. Utanför är himlen fylld av moln, och sprickor i molnen, där solen försöker ta sig fram.
Vi stannar till i Norrköping och Emelie halvsover bredvid.
Bakom mig sitter det fransmän och snubblar fram över ord på ett fantastiskt vackert sätt. I mina öron spelas Kent.

Kent, ja.

Igår var så vackert. Det var fantastiskt. De bara kom, och de bara gick, lika snabbt. Men det var okej, för igår var en av de bästa kvällarna någonsin.
Kent forever typ.

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar