Sov nu sött.

Det är så fruktansvärt.
Man blir ordlös, tom på allt.
Det enda som svämmar över är känslorna. Medkänslan, för de omkomna, de utsatta, de berörda. Hatet, mot den man som orsakade allt.

Jag var i Annies sommarstuga när jag fick reda på vad som hade hänt. Någon man hade orsakat terrordåd i Norge, och flera människor hade dödats.
Jag vet inte när jag på allvar förstod vad som hade hänt, men berörd blev jag. Så oerhört berörd.

Antagligen så är jag mer berörd i efterhand. När Springsteen står på scen i Oslo, mitt framför människorna som förlorade släkt och vänner, då får jag använda ansiktets varenda muskel till att inte brista totalt.

Idag går alla världens tankar till Norge, och allt vad det innebär.