Eller natt.
Jag uppdaterar aldrig bloggen. Ber så hemskt mycket om ursäkt om det nu är någon i världen som tänkt på det. Förlåt.
Det är sommar, juli, regnväder och helt fantastiskt. Livet är helt jävla fantastiskt. Det känns som att allt bara blommar, att allt som legat där hela tiden utan att synas äntligen har fått sparka av sig täcket av oro och ångest och nu bara ligger där, mitt framför mig, och är vackert.
Har haft en väldigt vacker vecka i Spanien med mitt älskade lag.
Imorgon kommer bästa vän hit. På kvällen spelar bandet live på offentlig plats for the very first time.
Om femton dagar står jag på Ullevi med Springsteen framför mig.
Om tjugonio dagar är jag och Beata på Sävsjöfestivalen och dansar runt till Panda da panda och Maskinen.
Om trettiooåtta dagar är jag i Stockholm med Emelie och dansar till Kent.
Vad har hänt sen sist?
Massvis. Jag har druckit liter av te och jag har upptäckt Joy Division. Jag har gråtit och skrikit och varit hopplös. Jag har dansat, blivit lyckligare än någonsin.
Ni borde få massor av bilder och minnen nu, men jag hinner inte. Klockan är snart halv två och jag ska upp vid nio-tiden.
Jag hoppas iallafall ni mår bra. Det gör jag.
Två otroligt fina vänner i spanien, Hanna och Stephie.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar