Jag såg Springsteen på Ullevi i fredags och är tagen. Helt jävla tagen.
Jag förstår inte ens hur bra det var. Det går inte att förstå.
Jag satt så långt bort man i princip kunde. Hade kunnat ge ett ben för att få vara där igen, och ha ståplats längst fram i mitten. Det var så vackert. Allt var så vackert.
Att jag kunde falla så mycket för Springsteen trodde jag inte. Trodde jag aldrig. Trodde antagligen inte någon annan heller.
Kommer väl försöka förklara lite mer utförligt om alla känslor som bubblade i kroppen när 62-åringen stod på scenen och hela Ullevi vaggade i mobil-displayer, men det får bli när konsert-euforin lagt sig.
Men det kommer den nog aldrig göra. Och tack som fan för det.
Första videon är ifrån Bruce's egen youtubekanal. Den andra är min.
Att jag kunde falla så mycket för Springsteen trodde jag inte. Trodde jag aldrig. Trodde antagligen inte någon annan heller.
Kommer väl försöka förklara lite mer utförligt om alla känslor som bubblade i kroppen när 62-åringen stod på scenen och hela Ullevi vaggade i mobil-displayer, men det får bli när konsert-euforin lagt sig.
Men det kommer den nog aldrig göra. Och tack som fan för det.
Första videon är ifrån Bruce's egen youtubekanal. Den andra är min.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar