söndag 8 april 2012

Och jag ramla omkull och tog mig upp, och sen ramla jag omkull igen.

Det är musiken som kryper sig in under huden och stannar i det hjärta som slår i takt med Ramlar, och jag tar all luft jag kan fånga upp, och andas in genom näsan. Efter några sekunder låter jag den åter få komma ut och lämna min kropp.
Men den där musiken, den stannar för alltid. Femtonhundra andetag och den finns fortfarande kvar.

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar