För en tystnad mellan väggarna som skar genom cement. Två ögonpar i tomhet från september till advent

Det är redan första advent. Hur i all världen kunde tiden gå så fort? Det känns som om det bara var någon vecka sedan det var sommar och varmt och härligt. Första advent. Snart jul. Herregud.

Medan vinden blåser omkull halva staden så sitter jag och halvsover med mysig musik i öronen. Egentligen borde jag plugga. Men orkar inteeee.
Spelade match innan idag, vi förlorade. Surt. Men ändå, vi spelade faktiskt bra.

För övrigt så skulle det vara kul om någon lämnade efter sig en kommentar. Jag vet inte riktigt vart ni farit iväg någonstans, men det skulle bara vara kul att höra om det faktiskt finns någon som bryr sig om min lilla blogg.
#foreveralone