söndag 11 september 2011

8-11 September 2011

Nu hade jag tänkt försöka formulera hela helgen i ett inlägg. Det kommer antagligen inte gå.
Meeeen, jag ska försöka.

Allt var så himla fint. Så himla jävla fint. Sitter och lyssnar på skivan jag köpte, och tänker på hur fint allt var, och att han nu ska ta ett uppehåll i några år. För en lång, lång tid.


Men allt började med att jag sprang från konfan till tågstationen klockan halv sju, torsdags kväll.
Där mötte jag upp Beata. Fina Beata. Sen drog vi oss hemåt, hon följde med till min träning, och sen var det TAGGATAGGATAGGATAGGA. Vi skulle se Håkan dagen därpå, och vi fattade ingenting.

Vid klockan 06:00 ringde väckarklockorna på våra mobiler. Dags att kliva upp för att hinna med tåget till Stockholm, som gick vid 7-tiden. Och det gjorde vi.
Tåget upp till hufudstaden blev mysigt och bra. Somnade till För Sent För Edelweiss i högra örat. Beata hade den andra delen av headset'et.


Sara och Hanna mötte upp oss vid centralen. Sen gick vi till plattan och väntade på Malin.
När Malin kom tog vi spårvagnen till Gröna Lund. Sen blev det köande.

Vi såg massa kändisar. Lite kul att den första kändisen vi såg var självaste Daniel "Hurricane" Gilbert.
Han kollade åt vårt håll. Fangirl-time.
Sen såg vi Mona Sahlin, Johan Palm, Sture-P-killen.
Sen var jag och Beata och köpte glass. Då kom Hurricane och gick förbi igen, med sin familj. Vi hälsade på honom, och han kollade faktiskt på oss. Han är himla fin. c:

Nio timmar senare kom Håkan och Augustifamiljen in på scenen. Allt var så jävla bra.
Höll på att få ett astma-anfall på grund av några idioter som skulle stå framför oss och röka sådär jätte-mega-coolt i typ en halvtimme innan konserten. Så jag backade bak efter Ramlar. 

Men ja... allt var så himla jävla bra. Under Nu Kan Du Få Mig Så Lätt grät jag mer än vad jag gjort i hela mitt liv. Jag var så himla lycklig. Den låten är... jag vet bara inte hur jag ska beskriva det.
Håkan pratade om att han antagligen inte skulle komma tillbaka på några år. Han körde För En Lång Lång Tid och jag bara grät och grät. Så som en fan-girl gör.

När Håkan gick av scenen efter 2 Steg Från Paradise grät jag. Jättemegamycket. 
En kille som stod bakom mig kramade om mig. Och sen kom det jättemånga fler. Det förvånar mig inte om vi hade en gruppkram på runt 20 pers. 

Människor frågade honom vad som hade hänt. 
"Hon är bara så lycklig."
Det ögonblicket är bland det finaste någonsin. 
Efter det så stod jag och kramades med 3 stycken jättefina tjejer. Jag skämtar inte, jag var helt förstörd. Av lycka. Av allting. Och om någon av alla domhär människorna läser dethär så vill jag bara tacka dom så himla mycket. Ni är otroligt fina, allihopa. 

Sen letade jag upp världens finaste Beata. Vi grät och kramades och grät och kramades och grät och kramades. Sen letade vi upp det vackra örngottet, min jacka och resten av folket. Sen tog vi båten till stan, och till min broder. Så sov vi där. 
Dagen därpå, igår alltså, åkte vi hem till Nässjö och lekte Svarta & Svåra. Det kommer ni se på några bilder här nedanför. c:
Och vi hade det fantastiskt bra.

Jag har haft megavackra dagar. Dom bästa någonsin, tror jag.

Och tack, allihopa. Jag orkar inte skriva upp alla namn nu, men ni vet ju vilka ni är. 



























Fortsätt när mörkret kommer och allt gör ont
Fortsätt som ett höstlöv i vårens första flod
Som ett hjärta som vägrar sluta slå
När varje bön gått åt, fortsätt
När jag fallit tungt
På ditt minnes skrothög
Hitta mig när som helst
På samma gator som Cederhök

Blitt sparkad runt några gånger
Som en del måste bli
För att fatta vad som betyder nåt
Och vem som går att lita på
Men när du var med mig
Musiken slutade aldrig
Du bara får mig att hänga, hänga kvar

Fortsätt när de lynchat sista hoppet
Fortsätt när allt du levt för räknats ut som ett skämt
Där under träden, bakom stängslet
Finns en stig för dig, fortsätt
När du blir gammal
Och när du somnar
Med det sista de sa i din dörr
"Håkan, du var bättre förr"

Blitt sparkad runt några gånger
Som en del måste bli
För att fatta vad som betyder nåt
Och vem som går att lita på
Men när du var med mig
Musiken slutade aldrig
Du bara får mig att hänga, hänga kvar
För jag tror
När vi går genom tiden
Att allt det bästa
Inte hänt än

Jag tror
När vi går genom tiden
Att allt det bästa
Inte hänt än
Säg det, säg det, säg det igen

Jag tror
När vi går genom tiden
Att allt det bästa
Inte hänt än
Ljug för mig, ljug för mig

Jag tror
När vi går genom tiden
Att allt det bästa
Inte hänt än
Ljug för mig, ljug för mig

Och jag tror
När vi går genom tiden
Att allt det bästa
Inte hänt än
Fortsätt ljug, precis så, för mig

Jag tror
När vi går genom tiden
Att allt det bästa
Inte hänt än

Och jag tror
När vi går genom tiden
Att allt det bästa
Inte hänt än

1 kommentar: