Anlände till familjen Jonssons stuga på fredagskvällen, klockan 16 dagen därpå satte vi oss i kön i Kalmar.
Det var geentligen inte alls speciellt lång kö. När vi kom in på arenan fick vi en jävla awesome plats.
Sen kom The Ark. Ola Salo var så jävla fin så man dör lite. Han sa att "It takes a fool to remain sane" var till alla därute som vågad vara sig själva.
Sen kom Håkan. Åh, vackra Håkan. Det var så otroligt allting. Under en låt höll jag mina händer format som ett hjärta. Då kommer människan bakom och sätter dit sin vänsterhand istället för min. Det var så fint, allting.
Och så körde han Det är så jag säger det. Det är en av världens vackraste låtar.
Och självklart, Nu kan du få mig så lätt. Jag ringde Beata samtidigt som jag stod där och grät som ett litet barn. Den låten är så mycket för mig. Så jävla mycket.
Han som stod bakom förresten - han la sin hand på min axel när Håkan sjöng "Vid protesfabrikens stängsel la du din hand på min axel, och sa att livet var något enkelt, men jag kunde inte hålla med dig". Det är också en av världens vackraste låtar förresten.
Det är en sak jag tror folk inte riktigt förstår, men när det är Håkan... det är så mycket kärlek, överallt, allesammans. Jag har läst om folk som blivit kyssta på kinden och allt möjligt på Håkans konserter.
Håkan är kärlek.
Men nu ska jag bara visa er massa bilder. Det är copyright på ALLA.
Om du klickar på en bild kommer den öppnas i en ny flik i bättre kvalitet.
Ni kan lyssna på denhär låten sålänge:
Och du är det finaste jag vet
när allt annat här är falskt och fel.
Och jag går bara ner mig.
För det är så jag säger det,
du är det finaste jag vet.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar