Om dagen imorgon aldrig kommer, lovar jag att ta oss långt härifrån innan gryningen.

Åh, denna helg. Det har vart så mycket. Basket, tårar, svett, glädje, spya, lycka, dumhet, vänskap, allt.
Och jag orkar inte alls berätta. Men vi vann 2/4 matcher, i den svåraste gruppen. Och det tycker jag är helt okej. Tyvärr ingen skymt av Håkan.
Fast det var ändå fint, på något sätt, att sitta på en buss ifrån Frölunda, helt förstörd efter att ha spelat en kass match, och lyssna på Håkan. Han gör mig så glad. Hela tiden.

Nu är jag hemma. För trött för att röra mig ur datorstolen, för pigg för att sova. Fast jag borde gå och duscha (varför känner man sig alltid så äcklig efter att ha sovit på ett tåg?)