Sluta dröm om det ljuva livet, vi kommer aldrig va med om det.

Hej kära människor!
Nu är jag hemma. Eller rättare sagt så var jag hemma redan igår, men ändå. HÄR ÄR JAG.
Det var helt fantastiskt underbart episkt och jag har inte riktigt några ord av hur bra allt var. Men på min dator (jag sitter framför päronens nu) så har jag skrivit en hel uppsats om hur allt var och vad som hände (eller... nästan) som jag kommer lägga in här så fort internet börjar fungera.
Men om jag ska sammanfatta allt lite kort, så kan jag bara säga att detta var en av de absolut bästa kvällarna i hela mitt snart 14-åriga liv. och det är stort.

Jag var ute och promenixade lite med Annie innan. Då sa hon att hon och hennes päron fått en idé om att åka till Kalmar/Öland just när Håkan ska spela i Kalmar, och då kan jag följa med. Ni vet inte hur lycklig jag blev. Har räknat ut att jag har råd också. Pappa går med på det också. Hoppashoppashoppashoppas.  :')

Nu sitter jag och lyssnar på Kom igen, Lena och känner att fan vad fint med att det bara är 2 veckor kvar i skolan. Åh. Awesome.